Så var det då dags för tandläkarbesök som vanligt under fruktansvärd ångest. Som tur var funkade premedicineringen och jag klarade att ta mig i väg. Allt gick så bra de kunde med tanke på ångesten och vi fick 2 lagningar om gjorda. Nu är det bara ett kvar vad jag vet än så länge.

Helt slut efter att ha tillbringat nästan 3h på sjukhuset med undersökningar och provtagningar och nej mesta tiden har inte varit att vänta på min tur tvärtom tiden i väntrummen har varit minimal jag har gått från ena rummet till nästa utan att passera väntrum de har varit konstanta läkarundersökningar och provtagningar hela tiden tror inte jag satt mer än 5 min i väntrummet på labb heller trots att man egentligen ska sitta i en kvart. 
Ja det har verkligen gått i ett. Känner mig alldeles utpumpad. 
Ni som har fibromyalgi kan säkert tänka er hur det känns efter att läkaren hårdhänt tryckt på fibropunkterna. Jag var nära att hoppa ut genom fönstret från 8 våningen när hon tryckte på dem. Och jag menar det inte som nått självdestruktivt alltså utan det var som om jag såg mig själv lyfta från britsen och flyga ut genom fönstret. Men så frågade läkaren mig något och jag tror hon tog tag i mig och då var jag plötsligt tillbaka sittandes på britsen igen. Men hon hade märkt smärtan så hon nöjde sig med 5 punkter eller nått tror jag. 

För tre år sedan när jag gjorde liknande undersökning så var jag helt däckad av smärta i 3-4 dygn efteråt så får väl se hur de går denna gången. 
Men nu är de gjort i alla fall nu är de bara vänta på provsvar för att sedan besluta hur vi ska gå vidare.

  Förutom att försöka stå ut med oljudet och dammet som sätter igen mina lungor från det arbete som pågår i trapphuset i vårat hus. Och förutom att orka med att både sörja vännen som dog i somras och stötta hens syskon som nu själv blivit svårt sjuk. Så måste jag nu även försöka hinna med denna lilla lista på mindre än 2 månader och det utöver de vanliga veckoaktiviteterna som tex terapi osv. 

Ny boendestöd grupp inskolning av personal 
Möte med biståndshandläggare angående fortsatt boendestöd (ny handläggare för tredje gången) 
Läkarbesök med endometrios läkare 
Fotvårdsbesök (pga av besvär = smärtsamt) 
Läkarbesök reumatologen 
Läkarbesök psyk för fortsatt sjukskrivning 
Fixa Läkarintyg för ansökan om handikaps parkerings tillstånd 
Tandläkaren laga hål 
Tandläkaren halvårs Kontroll 
Möte med Social handläggare ang fortsatt kontaktperson 
Kontakta färdtjänst handläggaren angående färdtjänst intyg 
Kontakt med arbetsteraput och eventuell hjälpmedelscentral. 

Behöver jag säga att jag är så stressad så det känns som jag gått in i en bubbla och verken orkar sörja eller känna nått. Samtidigt som de är världens känslokaos i någon form av tornado liknande inom mig.

Efter en dag med både glädje och sorg är det skönt att få somna in med sänggrannen snusandes vid min sida.

Natten innan sov jag själv och det var så ensamt och tomt att jag kunde inte sova. Kändes som hela sovrummet bara andades tomhet. Nu sitter jag här i sängen och tittar på min fina sovkamrat när hen sover och trots att hen sover så känns det helt annorlunda i kväll. Rummet känns varmare och tryggare och ensamheten är inte lika påträngande utan jag har ett "hem" en plats där jag får höra till.

Har i dag varit ute med en vän på trevligheter det var mycket roligt vi träffade vänner och fick umgås och bara ha de gott. Tyvärr fick jag även motta ett tråkigt besked gällande en annan vän som insjuknat i en allvalig sjukdom. 

Vilket känns mycekt tungt då jag nyligen förlorat en gemensam vän.

Så en dag som denna då tårarna inte är långt borta men som man samtidigt inte orka dela för mycket med alla känslor så är det skönt att inte va ensam utan att kunna sitta här och följa min sängkamrats lugna andetag och känna att jag är här  och nu  och just nu får jag bara finnas.  

Krånglet fortsätter

Efter att i några dagar gått och känt mig osäker på att färdtjänstbeställningen blev rätt inför i morgon så ringde jag bara för att dubbelkolla och mycket riktigt så hade hon som mottagit beställningen inte gjort rätt. Men till följd av detta så fick jag också reda på att de intyget jag har (och som inte varit några problem med under året som gått) plötsligt inte var gilligt och att jag alltså inte var beviljad efter som handläggaren gjort fel.

Jag behöver även sitta kvar i rullstolen men detta fick jag veta att jag inte fick  (en predikan på 30min) jag frågade om de gick att komma runt de på nått sätt tex med läkar intyg efter som jag inte kan sitta i deras bilar men de gick inte.

så i dag har jag en stressnivå över öronen och jag har fått försöka ringa och få tag i stödpersonen som får ringa biståndshandläggaren för att få till en korekt beviljande av att resa med rullstolen.

Och sen kontaktat arbetsteraputen för att försöka lösa detta med rullstol som funkar.

För utom detta krångel så har socialen hört av sig och vill ha ett möte då kp går ut den andra november  och den tiden hon och kp:n hade beslutat om den passar inte mig då jag redan är uppbokad då och kp har fullt med jobb så vet inte om de kommer lösa sig med att hitta en tid som funkar . Ja helt enkelt massa kaous nu och jag känner bara att jag vill stänga in mig i ett mörkt rum och glömma att omvärlden existerar.

Tankarna snurrar i mitt huvud, har så mycket tankar och känslor som bara vill trycka ner mig.

Känner mig liten hems och värdelös och de mörka tankarna får jag jobba för att de inte ska bygga bo.

Tårarna rinner på insidan men utåt så ler munnen.

Jag peppar och tröstar alla så mycket jag bara orkar o kan

men själv har jag en hel orkan på insidan av känslor 

som sliter o drar i mig. 

Men jag biter i hop och ler, vill ju inte tynga någon av er.

Har ju inte ens ord för de mesta själv heller utan allt är 

bara ett inre kaous. 

Denna veckan gjorde jag samma utmaning som sist. Fortfarande väldigt ångestfyllt men klarade det

I dag har jag utmanat min ångest  ordentligt då jag åkte själv till affären för att hämta ut ett paket.

Jag har väldigt svårt för stora utrymmen dä de rör sig mycket folk pga min sociala fobi men 

jag tänkte att jag skulle ju bara hämta ut paket jag behövde inte in i affären och klara o handla utan bara in hämta paketet och ut. Men de höll på att sluta med flera spyor då ångesten blev så överväldigande.