Var och kollade trycket i ögonen igen var fruktansvärt nervös in för undersökningen.

Inte bara för resultatet för det skrämde ju verkligen men även inför själva undersökningen efter som jag upplevde den som väldigt obehaglig förra gången. Men jag hade verkligen tur för det visade sig att maskinen blåste luft skottet bara hälften eller kanske en tredje del så hårt som den förra gången och trycket visdade sig ha gått ner till normala värden igen men tydligen så kan de hoppa lite fram och tillbaka så man vill hålla koll på det så att de inte stiger mycket men de tyckte att en gång i månaden var alldeles för mycket som den tidigare optikern sagt utan de tyckte varje halvår räckte så , så får det bli nu. Känns skönt att de inte var så högt i dag utan jag kan slappna av lite även om självklart inte risken är över men den är ju förtjuten i alla fall.   

Har i dag varit ute med Kontakt personen och ätit middag

jag ville gå på resturang tyvärr ville inte Kp gå på samma som mig

så jag fick välja en annan som hon också kunde tänka sig. Tycker det är 

lite jobbigt att hon som får betalt för att stötta mig i att klara att komma ut säger nej.

Alltså hon får ju pengar för att det vi gör så de är ju inte så att hon inte så att hon själv förlorar nått på det.

Och när hon är ute själv kan hon ju gå på de resturanger hon vill. Men när jag nu är ute så hindras jag från samma egenbestämmande. Det gör mig lite ledsen tyvärr har jag så svåt att tala om det för henne. 

Frustrationen är hög, har ringt glasögon affären för att försöka boka en tid för tryckmätning i ögonen (om jag förstår det rätt bli det till att punga ut 400kr suck) men de svarar inte utan jag kommer till call center och de lämnade meddelande att de skulle ringa upp  snarast men nu har det snart gått två timmar utan att de hört av sig. Jag har även försökt ringa igen men kommer bara till call center som uppger att de inte kan ta samtalen i stan suck!!!

Varför får jag alltid sådan ångest av att skämma bort mig själv??

Varför känner jag mig så oansvarig bara för att jag unnar mig lite nya kläder för 500kr

Ja för det handlar faktiskt inte om mer än så. Och för denna summa får jag (om kläderna passar villsäga)

ett par leggins, två par 3/4 dels byxor och två par skjortor.

Känner att jag borde ha sparat pegarna till att betala tandläkarbesök som 

jag skulle behöva gå på framöver men samtidigt vart räcker 500kr

Och vist jag har en del kläder men detta är kläder jag tittat på innan men som jag då valde bort 

pga av att de blev för mycket pengar men nu var det halva reapriset och därför fick jag ju kläderna så mycket billigare.

Har varit till optikern och fått reda på att jag har för högt tryck i ögonen, och fick direkt frågan om någon i släkten har haft grönstarr eller problem med gulafläcken och så är det ju och när hon hörde det så fick jag direktiv om att söka upp optiken igen en gång i månaden framöver för att hålla koll på trycket 
blir det för högt måste man skriva remiss till ögon för vidare utredning och behandling. 
Utan behandling leder för högt tyck till blindhet. 
Jag kanske låter lugn men sanningen är att jag har fruktansvärd ångest känns som jag äts upp inifrån av oron och att jag bara vill bryta i hop och gråta och skrika att jag vill inte, inte vill bli blind jag vill inte . Jag som älskar att måla och fotografera som njuter av att se på vackra saker jag vill inte förlora min syn. 

Och vist kan både andra och jag själv också för den delen tycka att jag borde ta mig i kragen och sluta oroa mig i förväg för än så länge så ligger ju trycket under 26 vilket är gränsen för att man ska skicka en remiss. Men det skrämmer mig ändå. Och vist jag vet att om man upptäcker det i tid, vilket är meningen med de täta kontrollerna, så är prognosen god. Efter som man då kan sätta in behandling innan synnerven hinner bli för skadad. (Man kan bara hindra skadan från att bli värre aldrig reparera den skadan som redan blivit så därför är tidig upptäckt A och O) 

Och vid en tidig upptäckt kan man få behandling i form av ögondroppar och de låter ju inte så farligt. MEN!!! 

Problemet är bara att jag inte tål ögondropparna. Eftersom flera av dem krockar med både mina sjukdomar och dess medicinering. Tex så funkar inte astma medicinen som är betastimulerare med ögondropparna som är betahämmare. 

Och dessutom så berättade en vän för mig att hennes anhörig blivit blind trots behandling med ögondroppar. 

Det har kommit en behandling med laser och operation men de verkar , så långt jag kan läsa mig till inte vara nått man väljer i första hand. Dessutom är jag mycket skeptisk till att jag skulle klara av att ligga vaken och veta att de opererar mig i ögat. 

Så ja ångesten känns som en bisvärm i magen 

Men trots det kan jag inte släppa ut min ångest någon stans utan jag tvingas liksom hålla allt inom mig och ge skenet av att allt är lugnt för så fort jag nämner något litet om min oro så förlöjligas den och jag får höra att det är ju bara att ta lite ögondroppar så de klarar jag nog. Och så är den diskussionen slut. 

Att behandlingen kräver att man inte slarvar med medicinen utan kommer i håg dropparna varje morgon och kväll och det är något som jag har mycket svårt med tänker de inte på utan de bara förutsätter/kräver att jag klarar av att göra allt sådant som man "skall" klara när man är frisk. 

Men sanningen är att jag orkar inte va så stark

jag orkar inte dem kraven

jag orkar bara inte

Känslan är  vilja att bara lägga mig ner och ge upp.